Rullstol är bara ett av många olika funktionsnedsättningar som finns i vårt samhälle. Glöm inte bort alla andra!

Rullstol är bara ett av många olika funktionsnedsättningar som finns i vårt samhälle. Glöm inte bort alla andra bara för att du inte kan se dem! Fotot är taget av Lena Kallionpää.

Under 2014 fick jag anställning som handledare inom Projekt ROTA och jag har nu arbetat där i över ett år. Därför tycker jag att det är ett bra tillfälle att summera mina tankar om arbetet såväl som vad vi gjort i projektet.

Projekt ROTA är ett Arvsfondsprojekt som arbetar med att tillgänglighetsgöra föreningar. ROTA är en akronym av fyra ord som beskriver vad vi gör: Rekognosera, Opponera, Tillgänglighetsgöra och Aktivera. Vi arbetar för att alla ska kunna vara delaktiga i föreningslivet, oavsett funktionstillstånd. Vår tanke är att erbjuda verktygen åt föreningar och utbyta erfarenheter.

Funktionsnedsättningar är något som är vanligare än du tror. Många tänker på blinda, döva eller rullstolsburna då de hör funktionsnedsättningar, men det är långtifrån alla funktionsnedsättningar. Många funktionsnedsättningar är inte synliga och andra är så vanliga att många inte tror att det är funktionsnedsättningar, till exempel astma och allergi.

En funktionsnedsättning är en nedsatt förmåga att fungera. Det kan vara temporärt eller permanent, orsakat av en olycka eller medfött. Det kan även vara mer eller mindre begränsande utifrån de funktionshinder som finns i omgivningen. Jag själv har till exempel en mildare funktionsnedsättning som jag sällan skyltar med: nedsatt hörselförmåga. I stökiga miljöer har jag oerhört svårt att få ut något vettigt av samtal. Ofta blir det bara att jag nickar instämmande, vilket inte alltid får helt lyckade resultat. Även i lite lugnare miljöer påverkar det mig eftersom jag ibland måste anstränga mig extra för att höra (och det ger mig huvudvärk). Den här funktionsnedsättningen är ingenting ovanligt, utan jag tror många känner igen sig i den – även om många inte ens tänker på det som en funktionsnedsättning. Jag gjorde det inte själv tidigare, till exempel.

I vårt projekt lägger vi stort fokus på något som kallas design for all. Det betyder att vi inte bör anpassa saker specifikt för de med funktionsnedsättning, utan att vi istället bör anpassa samhället så att det passar alla. Oavsett om vi har eller inte har en funktionsnedsättning är vi lika mycket värda. Skapar vi ett tillgängligt samhälle kommer vi alla att vinna på det.

Robert visar hinder för rullstolsburna.

Det är inte alltid som man reflekterar över hur små hinder kan innebära stora problem för någon med en funktionsnedsättning. Fotot är taget av Lena Kallionpää.

Vårt arbete med tillgänglighet kan sammanfattas i ett ord: FIKA. Nej, det är inte kaffe och kakor. Det är ännu en akronym som står för fyra typer av tillgänglighet: Fysisk, Informativ, Kommunikativ och Attitydmässig. Den första som folk brukar tänka på är den fysiska, till exempel om det finns dörröppnare, ramper och liknande. Det handlar om att anpassa den fysiska miljön, inomhus såväl som uthomhus, så att så många som möjligt kan delta i aktiviteterna. Den informativa tillgänglighet handlar om hur man tar del av informationen. Är informationstavlan tillgänglig för den blinde? Är texten lättläst för en dyslektiker? För den kommunikativa tillgängligheten så ligger fokus på hur kommunikationen sker. Finns det tid att framföra sitt budskap för den som behöver det? Kan den döva “höra” uttryckningslarmet? Hur löser man kommunikationen mellan den blinde och den döve?

Den absolut mest viktiga tillgängligheten är dock den attitydmässiga eftersom det är där som arbetet börjar. Viljan är det första steget till att inkludera alla och utan den är det svårt att driva igenom de andra punkterna. Under min tid i projektet har jag sett många föreningar som visat mycket bra attityd. För dem har det varit en självklarhet att försöka inkludera folk på bästa sätt med de resurser som de har. Det är sådant som samhället måste bli bättre på: att riva ned utanförskapets murar. Det är inte du och jag, det är vi. Tillsammans arbetar vi för ett bättre samhälle.

Robert försöker ta reda på vad som finns framför honom utan visuella ledtrådar.

Jag försöker ta reda på vad som finns framför mig utan visuella ledtrådar. Det är svårare än väntat, i synnerhet då något oväntat dyker upp! Fotot är taget av Lena Kallionpää.

I min handledarroll har jag arbetat med personer som har olika funktionsnedsättningar för att ta kontakt med olika föreningar. Vi har besökt dem för att (kostnadsfritt) dela med oss av våra erfarenheter, hjälpa till med utbildning och stödja dem i deras arbete, för att nämna några exempel. Vi har ibland stött på murar hos föreningarna, men dessa är tack och lov väldigt få. De flesta föreningar har visat stort intresse att veta mer och öppna upp sig för alla – och det är något som glädjer mig.

En sak som vi gjort under projektet är att arrangera Tillgänglighetskampen under två års tid. Där får föreningar berätta om vad de har arbetat med rörande tillgänglighet. Vi kollar sedan vilka föreningar som lyckats inom de fyra olika kategorierna (fysisk, informativ, kommunikativ och attitydmässig och delar sedan ut fyra priser, ett inom varje kategori, till de deltagande föreningarna.

I år blev det extra uppmärksammat. Vi hade valt att hålla prisutdelningen uppe på stora scen i Stadsparken där vår landshövding Maria Larsson delade ut priserna. Nu är det så att stora scenen inte är speciellt tillgänglig och det fick vissa effekter då en del pristagare hade problem att ta sig upp på scen. Det uppmärksammandes av SVT och vips så hade videoklippen blivit virala.

Det var inte ett medvetet drag av oss, men det resulterade trots det i något positivt. Plötsligt var politikerna väldigt intresserad av vad vi hade att säga. Förhoppningsvis leder det till förbättringar för så som det är nu är samhället definitivt inte tillgängligt för alla.

Under min tid inom Projekt ROTA så har jag lärt mig oerhört mycket, men om jag ska summera kunskaperna kan det göras i tre punkter:

  • Insikt: Jag har fått en större kunskap om och förståelse för funktionsnedsättningar och hur dessa fungerar, både på ett praktiskt och teoretiskt plan. Det har varit oerhört lärorikt för mig.
  • Kontakttagande: Jag är oerhört blyg och är inte personen som spontant tar kontakt. Arbetet har dock gjort mig bättre på den biten. Det är inte alls samma ångest inför ett telefonsamtal eller ett besök som tidigare.
  • Handledning: Att fördela uppgifter, ta ansvar och lösa problem som uppstår är saker som jag under året har märkt mig vara tryggare med, i synnerhet under senare delen av anställningen.

Anställningen har både varit lärorik och berikande, vilket jag tycker är bland det bästa betygen man kan ge ett jobb. Jag är dessutom övertygad om att det har gjort mig till en bättre människa och det kan man väl inte klaga över?