Moment 223

"Inspirationen är inget man får. Det är något man förtjänar." – Robert Jonsson

Kategori: Artiklar (Sida 1 av 3)

Spelbloggen blir bloggigare

Bild från en av mina Spelbloggen-krönikor.För ungefär en månad sedan uppdaterade Spelbloggen sitt koncept. Då bestämde vi oss för att sluta rapportera m nyheter och puffa trailers. Istället serverar vi en krönika varje dag och ett recensionssvep på lördagen. Måndagen är min dag och här finner du mina krönikor hittills (återgiven i kronologisk ordning):

Sharjah TV om Peace & Love Film Festival

Peace & Love Film Festival, som jag var med och arrangerade, bevakades inte bara av svensk press. Sharjah TV är en tevekanal i Förenade Arabemiraten och de närvarade under filmfestivalen. I klippet nedan ser du ett av deras inslag om filmfestivalen. Kul med sådan uppmärksamhet!

Sex timmar med Dragon Age: Inquistion

Dragon_age_3_1
Dragon Age: Inquistion är årets mest efterlängtade spel. Bioware är mina favoriter bland spelföretagen och jag ser alltid fram emot när dem släpper ett nytt spel. Även om det egentligen är Mass Effect som är min stora förälskelse så ligger även Dragon Age nära mitt hjärta. Jag gillade det första spelet men det var först i tvåan som jag verkligen blev kär i det.

Det finns två saker som gör att jag tycker att Dragon Age II är det bättre spelet. Först och främst är det spelmekaniken. Jag gillade inte hur Dragon Age: Origins tacklade strider med sina stridsrundor. Du kunde trycka en gång på en knapp och sedan få vänta tills det blev karaktärens tur att slåss. Det fanns även en översiktskamera som aldrig lyckades förmedla adrenalinfylld action. I tvåan hade båda elementen ersatts med en mer actionfylld stridsmekanik som föll mig i smaken. Det andra som förbättrades var att världen blev mer unik. I första spelet var det en rätt typisk svart-vit berättelse med en ond demon som skulle förgöras som vi serverades. I tvåan handlar det istället om en världsspecifik konflikt: templars mot mages. Man utvecklade frön som planterades i första spelet och det gjorde att tvåan kändes mer fräscht.

Dragon-Age-Inquisition-Gets-Official-Screenshots-and-Artwork-379673-2

Inför Dragon Age: Inquistion har Bioware talat om att de ska ta det bästa från båda spelen och det gjorde mig glad, men även lite orolig. Skulle jag bli nöjd? Var det som jag tyckte om det som de ansåg vara bra i de båda spelen? Jag fick möjligheten att spela igenom sex timmar av Dragon Age: Inquistion tack vare EA Access och det som jag upplevde gjorde mig inte missnöjd.

Det första som slog mig är vad Bioware gör rätt. Du slängs inte in i en flera minuter lång filmsekvens utan du får en kort videofilm där ser hur huvudrollen reser sig upp i ett mystiskt landskap efter att denne dött i en mystisk explosion. Där låter Bioware en gå in i karaktärsskapandet för att visa vem det är som vaknar. Spelaren bestämmer sitt utseende, namn och ras. Ja, ras. Valmöjligheterna från första spelet är nu tillbaka men med skillnaden att du nu även kan välja att spela som qunari. Valet föll som alltid för mig på en mänsklig kvinnlig. Hennes namn blev Sasha och hon är en rogue som specialiserat sig på bågskytte.

Efter att karaktärsskapandet är färdigt fortsätter filmsekvensen. Vi ser en kvinna, vars drag döljs av ett starkt ljussken, sträcka ut sin hand mot oss och att monster rusar fram mot oss bakifrån. Monstren i sig liknade inte något som jag kan minnas från Dragon Age tidigare (eller så har den fina nya grafiken gjort dem oigenkännbara). Vår protagonist lyckas ta sig in i ljuset och överlever smällen som alla andra dör i.

Dragon-Age-Inquisition-dragon-age-origins-35415543-1920-1080

När vi vaknar upp härnäst är vi fängslade. Eftersom vi är den ende som överlevde explosionen är vi anklagade för att ligga bakom dådet. Vi får också veta att många inflytelserika personer har dött och att ett maktvakuum har uppstått efter det. Vi får snabbt återse dialoghjulet som Bioware gjort sig kända för och bestämma vilken attityd vår karaktär ska ha. Det är mer hämtat från Dragon Age 2 än Dragon Age: Inquistion. Vad som följer efteråt är en introduktion av spelets handling såväl som spelets kontroller. Det som är nygammalt är möjligheten att använda översiktskameran från det första spelet men eftersom jag aldrig gillade den undvek jag den i stor utsträckning. Den kommer nog bli oumbärlig vid genomspelningar på högsta svårighetsgraden. Själv valde jag normal och hade inga större problem med det.

Bekant med kontrollen och introducerad till handlingen öppnades en stor värld att utforska. Jag skojar inte då jag säger stor. Den är gigantisk jämfört mot tidigare spel – och du slipper dessutom laddningssekvenser så fort du öppnar en dörr. Det är oerhört befriande och uppmuntrar en till att utforska världen istället för att tänka “Nej, jag struntar i det. Det är säkert inget viktigt där och jag orkar inte med en laddskärm nu”. För att ge en känsla av storleken så spenderade jag nästan fem timmar ute i Hinterlands, det första området jag valde att besöka. Då hade jag inte ens utforskat hälften av det. Området växte konsekvent i takt med att jag fann anteckningar, personer och speciella platser som gav mig nya uppdrag att göra. Faktum är att det är klar Skyrim-varning på just detta. Du kommer snart att ha samlat på dig massor med uppdrag att göra och även om jag tror det i utsträckningen riskerar att bli Skyrim-trista uppdrag hann jag aldrig få den känslan nu i början.
Inquisition_members
Jag har inte sprungit på några egentliga följeslagare utöver de man får från början så jag kan inte säga hur de är. De som jag fått ett litet hum om är de fyra man möter i början: Cassandra och Varric (som båda figurerat i Dragon Age II) samt Solas, en godhjärtad alvmagiker som hjälper en med lite insikter i början. Hittills får jag välja säga att Varric är min favorit, men jag tror tyvärr att han är den första som ryker när jag vä finner fler. Hans avståndsattacker täcker samma område som min karaktärs. Jag tror Blackwall eller Iron Bull kommer väljas istället för att få en tyngre tank i främre led. Något som är tillbaka från första spelet är de spontana konversationer som uppstår mellan ens olika följeslagare. Det saknades till stor del i tvåan och har åtgärdats här. Stor tumme upp från mig. Det är dessutom kul att återse en av mina absoluta favoritkaraktärer också: Leliana. Ser fram emot att spendera mer tid med henne, även om hon inte är en person man kan ha med i gruppen.

Mycket av min tid gick ut på att utforska Hinterlands så jag hann inte få någon större insikt i spelets huvudhandling, annat än en liten bit i spelets första del. Där fick vi under en kort stund höra vad som verkar vara den manliga antagonistens röst och den gav mig håshud. Rösten hade samma pondus som Jon Irenicus från Baldurs Gate 2: Shadows of Amn. Det är ett extremt bra betyg då Irenicus är en av de mest klassiska skurkarna inom rollsspelsgenren. Jag ser verkligen fram emot att se mer av honom.

leliana-BG

Appropå se så kan vi slutligen avrunda med något kort om grafiken. För mig har Dragon Age-spelen aldrig varit snygga. Enligt berättelser ska de se bättre ut på dator men det intresserar mig inte ens lite att spela på PC om det finns till konsol. Det märks dock att spelet är snyggare än tidigare och att de har levlat upp till en ny konsol, även om det inte är vad Bioware gör bäst. Det är istället handlingen, relationerna och att skapa en emotionell känsla. Hittills verkar det vara exakt vad som Dragon Age: Inquistion ger oss.

När Dragon Age: Inquistion släpps här i Sverige på torsdag är det ingen tvekan. Jag kommer att köpa det och spela det med stor andakt. Det här är utan tvekan Game of the Year för mig!

Nyårslöften

Inför varje nytt år brukar jag göra ett par nyårslöften. Det handlar inte så mycket om personliga saker som att träna mer, börja banta och liknande, utan det handlar istället om mål som jag vill uppnå på min fritid under året.

Under 2014 vill jag få mer erfarenhet av att layouta. Jag har layout på mindre skala tidigare men i år blir det ändring på et. Jag har axlat en stor uppgift genom att välja att layouta Leviathan. Visst kommer Tina Engström på MylingSpel att snygga till det hela, men det är en lärorik period för mig då bästa sättet att lära sig något är genom att träna.
Min målsättning är också att släppa minst fyra böcker under 2014. Det är ett rimligt mål med tanke på att Leviathan redan är färdig, 80% av Skuggstaten redan klar och arbetet på Polaris har påbörjats. Dessutom har jag skrivit en stor del av konventsberättelsen Bathofobi som ska inkluderas i Jericho. Med andra ord ser läget rätt ljust ut för att uppfylla mitt delmål. Det tangerar även mitt tidigare rekord med antal boksläpp under ett år.

På poddradiofronten har jag som mål att släppa åtminstone sex avsnitt av Bortom: Bortom under året samtidigt som mjag ämnar att publicera första säsongen av en ny podcast med arbetsnamnet 2M1D. Första avsnittet är redigerat, några till inspelade och efter att jag är klar med Leviathans layout ska jag kolla upp fortsatta inspelningsmöjligheter. Skype har nämligen förändrat sin API i slutet av förra året och det gamla inspelningsprogrammet fungerar inte längre.

Det slutliga målet som jag har för året är att spela in mitt första audiodrama och ljudsätta det. Jag har några olika projekt som lämpar sig för det här, så det är mest en fråga att finna vad som passar bäst och sedan strukturera arbetet. Vi får se vilket jag väljer att påbörja. Just nu lutar det åt ett projekt som heter Bakom lyckta dörrar men jag lovar att avslöja mer om det då jag är säker på att det blir av.

Givetvis är det här långtifrån allt spännande som jag kommer att göra på min fritid under 2014. Jag fortsätter förstås att skriva åt Spelbloggen och SpelaRollspel.se samtidigt som projekt S2 sakta rör sig framåt. Sedan är jag också involverad i Örebro Filmklubb som har några intressanta evenemang för det kommande året. Dessutom pågår det ett hemligt projekt som jag ännu inte får säga någonting om. 2014 kommer med andra ord att bli ett riktigt grymt år.

Lönehelgen går i Leviathans tecken

Leviathan-Crowdfunding_karta
Förra veckan var intensiv. Löningen närmade sig och jag var medveten om att Leviathans crowdfunding behövde ytterligare en push. Jag arbetade hårt med killarna på på Skepnad Gamestudio för att få klart världskartan som visas ovanför. De har gjort ett alldeles utmärkt jobb med kartan och det var extra roligt att de ville presentera sig själv offentligt med detta projekt.

Utöver världskartan arbetade jag hårt för att hinna färdigställa Leviathan-trailern. Den visar upp Chris Björs vackra illustrationer, Abstract Assassinators atmosfäriska musik och så Skepnads snygga världskarta. Det visade sig att musiken och bilderna passade tillsammans väldigt väl. Eller vad tycker ni?

Arbetet visade sig bära frukt då det genererade lite feedback på sociala medier – till och med Magnus Edlund på nördbloggen Piruett spred videon. (Att ha en trailer som visar upp saker ur spelet visade sig vara helt rätt och är en lärdom som jag tar med mig till framtida projekt.)

Crowdfundingen är nu över 20 000 kronor, vilket innebär att det under löningshelgen kom in över 5 000 kronor. Inte illa alls! Nu får vi se om vi kan få ihop 30 000 kronor till nästa delmål. Tummarna hålls i alla fall.

Sida 1 av 3

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén